Smärtan efter operationen var intensiv och hemsk. Så förjävlig att jag till och med kräktes av hur ont det gjorde. Fanns inte en möjlighet att hålla koll på blodsockret när smärtan tog överhanden. Fullproppad med morfin så smärtan gav efter
en stund kunde jag ge min diabetes lite uppmärksamhet. Blev glatt överraskad att blodsockret inte flygit iväg allt för högt 😊.
Smärtan avtar mer och mer för varje dag men nu lever min diabetes rövare med mig. Blodsockret är skyhögt och vägrar sjunka. Riskerna med högt blodsocker under längre tid är allvarliga och farliga vilket stressar mig oerhört.
Både den psykiska och fysiska stressen efter operationen har fått mig i sin linda. Insulinutsöndringen vid stress försämras kraftigt vilket mina höga blodsockervärden visar.
Kände mig så glad att jag mådde bättre innan operation. Jag hade ju kommit en bra bit upp i min klättring på berget och utan livlina föll jag rätt ner igen efter operationen.
Dags att vända på skutan. Blodsockret behöver komma ner, rutinerna behöver komma tillbaka och jag behöver lyssna på min kropp och mitt sinne.
Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid denna gång att komma tillbaka upp på berget.
Om du gillar mitt inlägg visa det gärna genom att trycka på det vita hjärtat här nedan 👇🏼. Tack 🧡