Midsommar ja, ångest som alla storhelger. Det här med mat, förväntningar och andras undran när jag egentligen bara vill krypa in i ett skal och försvinna. Dessa kommentarer från omgivningen gör mig ledsen.

 

Vi var bortbjudna men fick tacka återbud när Thomas var tvungen att äta penicillin och var inte riktigt sig själv. Ni vet när en man, blir sjuk, blir de livshotande och svårt att göra något annat än tycka synd om sig själv ;). Nä, skämt åt sido, han hade faktiskt väldigt ont, även jag tyckte synd om honom.

 

Vi hade ändå en väldigt trevlig midsommarafton :), mysig och alldeles lagom till strax efter middagen.  Thomas gjorde fylld lax med örter, en god kall sås och rostade rotfrukter. Sååå gott!!! och jag ville äta hur mycket som helst men fick verkligen bita mig i kinden ett antal gånger. Jordgubbsdesserten åt vi dagen efter och det gick minst lika bra.

 

Lax är verkligen ingen bra mat för min mage men gud så gott det är. Efter middagen blev det inte så mycket mer än att ligga i fosterställning och låta förloppet ha sin gång. Smärtorna är hemska och fortfarande, än idag, en vecka efter, har jag ont av laxen jag åt på midsommarafton.