Jag är fortfarande lika anti, vill helst inte ta medicinerna jag är ordinerad men "måste" enligt läkaren. Min läkare säger också att jag kommer må bättre men måste ha tålamod. Jag ställer mig frågan, varför måste jag ha tålamod, varför måste jag trycka i mig massa "gift" som bara bryter ner resten av kroppen, varför? 

Medicinerna jag äter drar ner hormonproduktionen i sköldkörteln men biverkningarna är tunga. Konstant ont i huvudet och halsen, järnsmak i munnen värk i lederna, illamående, ont i tänderna, sår som bildas på kroppen och klåda. Vet inte hur många gånger jag ställt mig frågan vad de är för skit läkarna ber mig äta. 

De kan väl knappast vara bra att äta något som förstör andra delar av kroppen för att försöka få bort något annat? Jag är helt emot medicinerna och har själv beslutat att dra ner på doserna. Istället för att ta två gånger om dagen tar jag bara en gång, de får bli va de blir. Biverkningarna har ju en anledning! 

På måndag när en sköterska ska ringa och fråga hur jag mår ska jag ställa henne ett antal frågor och kräva ett svar och operation omgående.  Jag är inte villig att äta detta giftet längre för att läkarna tycker att jag ska göra de och för att spara pengar åt vården. 

Nu är jag kanske egoistisk men då får jag vara de. Det handlar om min kropp och mitt liv!