Vi levde verkligen för varandra, du gjorde allt för mig och jag gjorde allt för dig ❤️
Mådde jag bra så mådde du bra, var jag dålig fanns du alltid vid min sida för att trösta. Trots att du försökte dölja hur du mådde kunde jag ändå läsa av dig och försöka ge dig hjälpen du behövde just då.
De dagar då tröttheten var som värst och jag inte orkade gå så långa promenader gjorde det inte dig något, trots att du älskade att vara ute.
När jag var ledsen "torkade" du mina tårar med din varma tunga 😊.
Vad jag än gjorde så anpassade du dig, bara du fick följa med eller vara nära mig 🙏🏼
När jag på natten fick lågt socker väckte du mig med att krafsa på mig, hoppa på mig eller bara gny för då visste du att jag skulle "rädda" dig hur "borta" jag än va. När vi var ute och åkte bil vägrade du ta bort blicken från
mig när du kände att sockret sjunk. Då stirrade du ut mig tills jag stannade bilen, åt dextrosol och du kände att jag blev "normal" igen.
Du hade problem med din mage och fick äta specialkost. Jag har problem med min mage och äter specialkost. Du hade under många år levt med ett svårt diskbråck, nu lever jag med ett smärtsamt diskbråck. Ångesten blir stor när jag nu förstår vilken pina
du har haft, hur du har bitit ihop för min skull. Jag får panikångestattacker bara av tanken på vilken smärta du haft. Jag ger mig själv skulden, jag borde kunnat gjort något annat, borde kämpat mer för att verkligen få besked på vad exakt det var
som smärtade dig - då hade du kanske levt idag.
I tisdags, när jag började skriva på detta inlägg strålade solen över ett snötäckt landskap. I mina tankar kunde jag se dig lyckligt springande i snön, när du fångade snöbollar, rullade dig i snön och när du tryckte ner hela nosen i djupsnö för att sen
titta upp på mig med hela nosen full av snö 😆. Just denna årstid älskade du, sol och snö var något av de bästa du visste som väder.
När Thomas kom in i vårt liv var du först väldigt reserverad. Det tog ett år innan du accepterade honom till fullo men efter det var ni som ler och långhalm. Jag älskade att se din glädje med Thomas och Thomas glädje med dig, ni var mina killar ni ❤️😀
Min längtan efter dig är ofantlig. Längtan är framför allt mycket tuff att hantera när jag nu själv har det svårt med smärta och kamp om mitt liv. Jag hade verkligen behövt din kärlek, din värme och din förståelse just nu, känner mig så otroligt
ensam utan dig ❤️
För att alltid kunna se och känna dig tatuerade jag in dig vid ditt tassavtryck för att få ha dig nära tills vi ses igen - jag älskar dig så ❤️ "you were my favorite hello and my hardest goodbye 😢"
Du och jag mitt hjärta 😢du och jag ❤️