Den härliga känslan infann sig ganska omgående efter operationen. I själva verket opererade jag bort sköldkörteln men nu efteråt har jag förstått att jag levde i en "tro" att jag hade fått en "ny mage"😊. Jag började äta sådant jag inte kunnat äta tidigare, jag åt fler än två gånger per vecka, jag åt godis, bullar och chips. Jag bara tryckte i mig helt fel mat i förhållande till min sjukdom. Jo då, visst kom tanken men jag tryckte bort den lika fort som den kom med "jag tar det imorgon". Jo då, jag har ont i magen, mått illa, kräkts och förbannat trött men även här har jag tryckt bort det med "jag tar det imorgon"

I fyra månader har jag bara förnekat min sjukdom....igen. Jag har försökt hitta ursäkter och anledningar till att äta..... men varför förstör jag mig själv med att äta??? Jag har bara stoppat huvudet i sanden och hoppas allt ska vara bättre när jag "vaknar till". Inte undra på att jag har varit så trött under sommaren! Den mesta delen av den dagliga energi går åt till att bearbeta maten i magen, inte konstigt att jag varit så trött. Meeeen va fasen ska det vara så svårt att bara acceptera?