23 juni 2018

Midsommar 2018 đŸŒ·

AllmÀnt HÀlsa

Midsommar Ă€r hos mĂ„nga vĂ€ldigt socialt, man trĂ€ffas, umgĂ„s, gör roliga saker ihop, Ă€ter & dricker gott och har allt som oftast vĂ€ldigt trevlig.

Alla högtidsdagar Ă€r Ă„ngest Ă„ngest och Ă„ngest för mig. Jul, nyĂ„r, pĂ„sk, pingst, midsommar och sommar i stort Ă€ts de nĂ€st intill konstant pĂ„ tillstĂ€llningar och trĂ€ffar. De Ă€r vĂ€lkomstplock, förĂ€tt, middag, efterrĂ€tt, kaffe & "nĂ„got till" sen fyller vi pĂ„ med mer plock tills det Ă€r dags för "kvĂ€llsmacka". 
För mig tar det stopp vid vĂ€lkomstplocket och jag tappar humöret đŸ€­. 
(null)

Att vara i sociala sammanhang brukar oftast innebĂ€ra mat & dryck av nĂ„got slag och gĂ€rna i mĂ€ngder. Jag har funderat pĂ„ hur det kommer sig? Vad Ă€r det som gör att vi alltid mĂ„ste Ă€ta? Jag tycker ocksĂ„ det blir trevligare att umgĂ„s över en bit mat men tanken slĂ„r mig givetvis om varför det Ă€r sĂ„ đŸ€”

Vid större högtider utanför familjen brukar vi inte bjuda in, tackar nej eller komma senare. SĂ„ jĂ€kla dumt att utsĂ€tta mig för egna problem, andras funderingar och kommentarer, de blir bara vĂ€ldigt jobbigt. 
(null)

Årets midsommar tackade vi nej till inbjudningar men i Ă„r var det inte för min skull. Thomas har mĂ„tt vĂ€ldigt dĂ„ligt en tid och vi har inte vĂ„gat hoppats pĂ„ att han skulle mĂ„ bĂ€ttre. Signalerna har varit samma som för ett Ă„r sedan, nĂ€r hjĂ€rtat pumpade för fort och han hamnade pĂ„ hjĂ€rtintensiven. 
Att se Thomas sĂ„ dĂ„lig, orkeslös och hĂ„glös tar styggt pĂ„ mina stresshormoner. Jag vill bara köra till Sahlgrenska och dumpa av honom dĂ€r. Jag vill stoppa huvudet i sanden och "problemet" Ă€r borta.  
SĂ„ har jag sjĂ€lvklart inte gjort Ă€ven om tanken har slagit mig mĂ„nga gĂ„nger. 
NĂ€, han stĂ€ller upp och stĂ„r bakom mig och jag stĂ€ller upp och stĂ„r bakom honom - vi Ă€lskar varandra ❀

Gillar du mitt inlĂ€gg visa det gĂ€rna genom att trycka pĂ„ đŸ–€ lite lĂ€ngre ner ↘


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress