När jag vaknade var jag så törstig och munnen kändes som sandpapper, huvudet värkte och energilös i hela kroppen. Vad är det kroppen vill säga mig 🙄 Hade jag inte varit tvungen att gå upp och ut med Ludde hade jag legat kvar där än för så trött var kroppen.

Kollade blodsockret och siffrorna mätaren visade stack som nålar i ögonen, 19,6 😵. Paniken spred sig som en löpeld i kroppen. Måste mäta ketoner i urinen och hålla koll så inte kroppen blir förgiftad, i med insulin, hur mycket ska jag ta per gång för att inte dippa för fort, behöver äta för att få energi, hur mycket insulin behöver jag då, vad ska jag göra, behöver jag ringa diabetessköterskan? - samtal till sköterskan blir uteslutet då jag ändå får vänta i flera dagar innan hon ringer tillbaka. 

De blir en mängd frågor som behöver ett svar från ett huvud som inte kan tänka, de får bli en sak i taget. 

Fan fan fan! En dag åt helvete! Jävla diabetes!