Mötet med Försäkringskssan tog mentalt styggt på mig. Stressnivån har skjutit i höjden och symptomerna har kommit tillbaka. 

Även om jag förstår varför försäkringskassan använder sig av härskarteknik är jag inte själsligt stark att stå emot kränkning och nervärderande från någon i maktposition. 

Idag gråter jag och känner mig som världens minsta person som verken syns, hörs eller behöver förstås. 

Jag känner mig som orden försäkringskassans sa på mötet. "Om du hade brutit handen, en fysisk skada, ser vi att du är begränsad. Då kan du också få hjälp med en  arbetsförmågebedömning". 

Med andra ord: syns det inte så finns det inte. 

Gilla gärna mitt inlägg genom att trycka på hjärtat lite längre ner 🖤⤵️