När jag nu reflekterar och analyserar mina låga blodsockervärden får jag hemska flashback. Det är många tillfällen jag har förträngt, lite som strutsen som stoppar huvudet i sanden, "syns det inte så finns det inte".  Jag känner sådan oerhörd skam över dessa tillfällen. Samma känsla rann över mig som en iskall dusch, precis just här och nu 😢

När jag var ute med Ludde på kvällspromenad började jag se väldigt suddigt, jag såg två Ludde och visste inte vem som var Ludde. Jag kände hur tung ryggen blev och böjde sig bakåt, tog steg i luften och visste inte åt vilket håll som var hemåt. Den där hemska "fyllekänslan" när jag bara vill hem och sova 😴

Nu sitter jag här inlindad i en filt och fryser som om jag skulle varit naken i nordpolen ❄️.

Jag har en snäll kvinna och hennes dotter att tacka för att jag inte hamnade på Sahlgrenska, jag är oerhört tacksam för er hjälp 🌷

Om du gillar mitt inlägg visa det gärna genom att trycka på hjärtat här nedan 👇🏼