När jag väl har hittat tillbaka till styrkan, kraften och modet kommer nästa yttre påfrestning jag inte kan styra över och slår undan benen. Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg uppför stegen men hinner aldrig bygga upp mitt mentala  tillstånd att bli så starkt att klara nästa motstånd som gör att jag trillar ner igen. 
(null)

Hjärnan är plastisk och påverkas mycket av vad vi gör och utsätts för. Det blir slitage och förändringar i hjärnan och funktionerna försämras. Eftersom hjärnan är formbar så går den att "öva" upp, de tar bara lite längre tid ju mer negativ påfrestning den utsätts för. 

Alla depressioner utvecklas ur en sårbarhet och rädslor och ja, jag är rädd. Jag är livrädd för att inte kunna leva. 

Om du gillar mitt inlägg tryck gärna på hjärtat här nedan 👇🏼

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress