De har varit ett mycket händelserikt år med höga toppar och djupa dalar. Allt positivt och negativt som kommer till mig är för att jag ska lära mig något, få en större insikt, värdering av livet och att inte ta livet för givet.
Självklart är det tungt när det jobbiga kommer och glädjen är stor när det positiva kommer. Jag tror eller rättare sagt fått lära mig att inte bara stoppa huvudet i sanden utan reflektera, konstatera och summera både positivt och negativt.
Att säga hej då till nära och kära är otroligt svårt och jobbigt. Samtidigt växer andra relationer starkare som piggar upp och glädjer. Relationer och beteenden är fascinrande, ett klart nytt intresse :)
Avsked är fruktansvärt tufft och jag behövde verkligen tid för bearbetning och sorg. Är så tacksam för stöttning och förståelsen jag fick i samband med mina djurs bortgång och när jag följde min mormor till sista vilan.
Att jag dagligen tampas med en ovälkommen "vän" är ofrånkomligt. Varje dag är en ny dag med planering för att försöka hålla blodsockret i bra balans. Måste ändå säga att jag är otroligt tacksam för min vita "prick" jag har på överarmen. Den hjälper mig att lättare ha översikt om blodsockret är på väg upp eller på väg ner. Utifrån kurvorna från "pricken" kan jag lättare planera mitt intag av insulin och förhoppningsvis må så bra det går.
När det gäller min gastropares har den spelat mig ett spratt. Efter min matförgiftning har magen inte hittat tillbaka. Det är otroligt frustrerande och ingenting kan jag göra. Illamående, förstoppning och mättnadskänsla tillhör min vardag nu. Kan villig erkänna att det tar på mitt psyke.
Jag fortsätter att studera mitt intresse - HÄLSA och VÄLMÅENDE. Jag tänker inte ge upp. Vill fortfarande hjälpa andra att inspireras till ett bättre välbefinnande, alla är värda att må bra eller till och med bättre.
Thomas, Jennifer, Michaela och Ludde - jag älskar er. Varje dag lär jag mig något nytt från er, jag är så glad att ni finns i mitt liv. Ett år utan er hade varit svårt, det finns inte. Ni är jag och jag är ni, vi är ett <3
Jag har alltid haft svårt att säga nej men har under 2017 lärt mig hur viktigt det är att kunna säga nej. Har fortfarande svårt att säga nej, de kommer inte naturligt, jag måste fundera och jag lär mig något av det varje gång. Under 2018 ska jag kunna säga nej utan att må dåligt av det.
Jag ser ljuset, vet att jag jobbar i motvind men den som ger sig kommer aldrig fram - jag ger mig aldrig.
När jag nu ser tillbaka och summerar 2017 måste jag säga att det varit ett omtumlande år. Samtidigt som jag är ledsen över allt tråkigt som hänt är jag lika glad för den personlighetsutveckling jag har gjort. Vill ändå säga att året har gett mig otroligt mycket som jag varmt kommer bära med mig och fortsätta utforska och utveckla 2018.
Välkommen 2018 🎉