(null)

Vet att jag har diabetes och gastropares. Jag har dessutom vetat och vet vad jag behöver göra för ett så bra liv det går men framför allt vad jag inte ska, bör äta eller kan göra. 

Nu när jag utbildar mig till Friskvårdscoach blir allt så glasklart. Jag har ju alltid tidigare vetat svaren på frågorna om, hur, varför och måsten kring kroppen och mina sjukdomar. Jag har därtill idrottat sedan 5 års ålder och vet vilka effekter det ger.  
Trodde jag ja. 
(null)

Alla vet varför vi behöver röra på oss, toppen! men vet vi verkligen VARFÖR? Det visade sig att jag inte alls visste allt som jag tidigare trott. Nu när jag svart på vitt ser och förstår kroppens alla olika funktioner om vad, på vilket sätt, om, hur och varför,  blir min kropp och mina sjukdomar inte "självklara" längre. 
Som diabetiker är det viktigt att röra på sig då insulinet påverkar kroppen att bli överviktig. Insulin förstör även både de stora och små blodkärlen som leder till nedsatt njurskada, nervskador och synskada. Vid träning behövs inte samma mängd insulin så det blir en win win situation då kroppen klarar att "hålla" längre. 
(null)

Mat + Syre = Energi = Rörelse, är vi överens om det?
(null)

Som Gastroparesare har nerverna i magsäcken och tarmarna försämrad kapacitet  eller ingen alls (som hos mig). Detta medför att maten inte kan krossas i magsäcken och föras fram i tarmarna. Maten lagras i magsäcken, får kraftiga smärtor, illamående och tillslut kräks maten upp. 
Jag har som de flesta av er vet, en gastric pacemaker. Den hjälper maten att passera i matprocessen men pacemakern kan inte krossa maten så jag är ändå väldigt begränsad i vad magen klarar av. För det mesta lever jag på näringsdrycker, smoothie och rinnande föda som magen lättare kan hantera. 
(null)

Här kommer det som jag visste men inte visste. Här blev det bekräftat, det jag känt av på kroppen och på kläderna men inte velat se.
Min kropp tar inte bara skada av diabetesens följder utan även för att jag inte kan röra på mig som bl.a kroppens funktion är.
Viktnedgång - kroppen behöver en viss del av energin/kolhydraterna till att fungera. Jag får knappt i mig den mängden mat som behövs för att organen ska klara av alla processer som sker i kroppen. Detta medför att kroppen "tar från de rika och ger till de fattiga" för att inte sluta fungera. Kläderna börjar bli förstora och det skrämmer mig lite. 
Blodtrycket - blodtrycket stiger då blodkärlen blir färre av försämrad syreförsörjning. Högt blodtryck ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar - ja, jag har högt blodtryck.
Skelettet - blir skörare och större risk för svårläkta skador. 
Hjärtat - att inte röra på sig försämrar snabbt hjärtats pumpkapacitet vilket också medför en mängd problem för de syretransporterande organen - detta skrämmer mig rejält. 
Blodet - blodvolymen minskar och svårare att förse kroppen med värme och transportera syre, näringsämnen och hormoner till övriga organ - riskabelt. 
Lungor - försämrad syreupptagningsförmåga- livrädd 😨

Många tankar har farit fram och tillbaka i mitt huvud, spelar ju ingen roll vad jag gör men NÄ, jag tänker inte sluta kämpa, jag tänker inte ge upp. 
Jag önskar inget annat än att kunna träna, vara på gymmet å pumpa, att spinna där svetten forsar eller step-up där dopamin och adrenalin sprutar ur öronen. Mår så jävla gött av att röra på kroppen. En dag SKA jag tillbaka till gymmet 💪🏼
Ett tips från livet, rör på er för ert eget bästa, insidan av kroppen behöver det 🌸. 













Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress