
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, känns som jag redan har berättat allt. Det blir en repris från 2008.
Ni vet det vardagliga ljulet, jobba heltid, ta hand om hemmet, handla, ta hand om hunden och sen alla andra bestyr där emellan. Min kropp säger STOPP, nu får det räcka om du vill leva ett tag till! Successivt börjar kroppsdel för kroppsdel svikta.
Jag började känna en kraftig försämring när magen slutade fungera för att jag inte kan gå på toaletten när jag är på jobbet. Från det att smärtan i magen och tarmarnas funktion varit okej, som jag klarat hantera vardagen med, till ett rent helvete.
Smärtan får mig att tappa andan, smärtan får mig ofokuserad, smärtan får mig aggressiv, smärtan får mig viljelös och smärtan gör mig fruktansvärt trött.
Varje vardag åker masken på för att klara av att jobba och varje helg åker masken av. Då gråter jag och sover om vartannat. Jag klara att vara vaken korta stunder men sen vill jag sova igen. Jag sover men blir aldrig utvilad.
Det här är inget liv! jobba, sova, förflytta mig från sängen till soffan sen är det dags att sova igen för att orka jobba dagen därpå. När jag tar mig för att göra något utanför mitt vardagliga liv får jag betala dyrt efteråt. Så här vill jag inte ha mitt liv!!!! Det är bara den lilla lilla detaljen....pengar in!
Nu ligger jag här med skrikande ångest att det är måndag imorgon....