Häromdagen pratade jag med en person som står mig mycket nära, en person som är otroligt betydelsefull för mig. När vi väl hade sagt "hejdå" kände jag först hur arg jag blev av det personen berättade för mig, sedan
blev jag väldigt ledsen.
I somras fick jag en kalldusch. Min sambo Thomas, lugnet själv, var under några veckor inlagd på hjärtintensiven och fick genomgå en hjärtoperation. Det var en otroligt jobbig och orolig tid. En tid jag inte önskar någon, vare sig som inneliggandes
eller som anhörig.
STRESS är något vi alla vet är farligt, det är vetenskapligt bevisat, pratas om dagligen, vi ser det, vi läser om det och vi känner det, men..... VAD GÖR VI ÅT DET? Oftast stressar vi lite till och hoppas det någon gång lugnar ner sig.
Önskar att alla tänker till lite, försöker hitta små stunder av återhämtning varje dag, att vara "i dig själv" en stund, det är otroligt viktigt om du vill ha ett liv som varar lite längre. Lyssna på kroppens signaler och ta det på allvar, du
har bara ett liv så va rädd om det.
Thomas var nog den sista jag trodde skulle hamna på hjärtintensiven, han som är så lugn. Även inre stress skapar problem med hjärtat så tror du inte det gäller dig - var inte så säker.
Jag försökte förklara min oro för personen jag pratade med och hoppas jag sådde ett frö. För visst är det bättre att förekomma än att förekommas.
Glöm inte att det är helt okej om det inte är pyntat, städat eller om maten inte blev som du tänkt - huvudsaken är att du mår bra.
Jag önskar er alla en lugn och fridfull alla helgona 🎃