.....men när, är då min fråga?

 

Nu har jag sprungit med huvudet rätt in i väggen, onödigt, jag det kan man tycka. Tyvärr är kriget mot myndigheterna väldigt komplicerat. Jag måste vara frisk för att orka fajtas för mina rättigheter. Som sjuk orkar du inte men de har myndigheterna ingen som helst förståelse för. Försäkringskassan ville inte fortsätta sjukskriva mig de 25% som jag tidigare varit sjukskriven. Här började fighten för ungefär ett år sedan!

 

Har försökt hitta lösningar på hur jag ska klara framtiden med jobb/studier. Dessvärre finns inga miljoner i min madrass så jag är i behov av en inkomst. Att studera blir jag rik på kunskap, toppen, men det betalar inte mina utgifter under studierna. Att söka jobb är det bara 50% eller 100% tjänster att söka. 50% är för lite och 100% är för mycket, okej, vad ska jag välja?

 

Jag hoppade på en 100% tjänst för att få in pengar så jag klarade mig ekonomiskt. Samtidigt har jag utbildat mig till min dröm för att få jobba med det jag drömmer om när jag är färdigutbildad. De blev lite för mycket, inte så konstigt kanske när jag knappt klarar 75%.

 

Efter en lång tid av flera negativa saker som hänt i livet och att jobba/studera har hjärtat sagt stopp! I två månader har jag haft fruktansvärt ont i hjärtat, svårt att andas, ett huvud som dagligen värker och väldigt väldigt ledsen. Med andra ord är det stor obalans i kropp och själ.

 

Nu gick det inte längre, ett besök hos läkare fick det bli. Sjukskriven och tillbaka på ruta ett. Att inte vara fullt arbetsför i detta samhälle passar man inte in - visst är det ett härligt liv vi lever!