Jag slutade på mitt jobb, en fastanställning med trygghet för att bege mig ut på något som jag brinner för och vill utveckla vidare. Jag skulle utbilda mig och samtidigt jobba som timvikarie på ett behandlingshem. Allt såg fantastiskt bra och ljust ut det kommande året. Jag kände mig stark och förväntansfull.

I september börjar jag på en utbildning i Stockholm, precis i linje med vad jag ser som viktigt i livet. Jag arbetade samtidigt timvikarie på behandlingshemmet men kände ganska snart att behandlingshemmet inte var något för mig. De jobbade inte utifrån behandling så jag kände att mina 10 års erfarenhet av behandlingsarbete blev väldigt tungjobbat om jag skulle få detta hem att bli behandling. Det är verkligen tungt att gå till jobbet, mår inte alls bra av att vara där så jag bestämde mig för att hitta ett annat.

Sagt och gjort, det gick väldigt fort. Genomgick en tuff intervju eller snarare flera intervjuer och redovisningar. De "klädde av" mig i bara mässingen 😳 men jag fick jobbet så i slutet av november blir jag statligt anställd 🙆🏻.

Okej, vad händer nu med min ettårsplan 🙄. Ja, det är verkligen en stor fråga, jag vet faktiskt inte, det får visa sig. Jag tar inga beslut förrän allt har lagt sig lite. Än så länge har det varit en tuff höst så nu får allt lägga sig tills jag återhämtat kraft för nya beslut.

Förr eller senare kommer jag fram till mitt mål, kanske bara tar lite längre tid 🔆