Vet inte hur många gånger jag säger till mina barn, "du ska/kan inte hjälpa/ställa upp på andra så länge du själv blir lidande". De stackarna blir också brända gång på gång vilket kanske inte är så konstigt. Trots att de är vuxna gör de inte som mamma säger, de gör som mamma gör 😔

Nu är det verkligen dags att ändra ett invant beteende! Bättre sent än aldrig 😊

Ambrotose, du gör mitt liv på mångt och mycket värt att leva. Det är inte förrän man blir utan som man ser vilken förändring den gör i kroppen. Nu har jag varit utan Ambrotose sedan mitten av maj och jag känner hur kroppen sakteliga både fysiskt och psykiskt mår sämre. Min tidigare totala trötthet kommer också sakta smygande. Jag är mycket tröttare, har stundtals svårt att hålla mig vaken och längtan att få sova är stark. När det är svårt att hålla ögonen öppna påminner mig om tiden när jag inte klarade av att köra bil utan var tvungen att stanna bilen för att sova en stund, inte klarade av att hålla mig vaken på möten, på jobbet, på föreläsningar och dylikt.  Usch, den tiden vill jag inte tillbaka till! 

Snart snart dimper min kära Ambrotose ner i brevlådan igen ❤️