Är det någon mer än jag som tycker tiden går väldigt fort? Idag är det ett år sedan jag opererades för giftstruma. Jag kan inte förstå, vart tiden tar vägen? Känns inte som ett helt år, helt otroligt och jag mår som en prinsessa.
Jag slås ner, reser mig, jag slås ner, reser mig igen och slås ner ännu en gång men reser mig. Jag måste ändå säga att jag är en fighter. De finns nog inget som skulle få mig att sluta kämpa för mitt liv. Självklart är jag också ibland ledsen över alla mina sjukdomar och allt jag får genomlida men jag tänker inte stanna i den känsla. Sen kommer det finnas saker jag inte kan påverka men så länge jag själv kan ändra på min situation tänker jag göra det. En sjukdom ska inte få mig down. Tror samtidigt det är viktigt att jag vågar känna mig ledsen och orättvist behandlad för att inte tro jag är wonderwomen, även om jag vill vara det :)
Ett helt år sedan jag låg under kniven i 5 timmar för att få bort min sköldkörtel som ställde till ett kaos i mitt liv. Sköldkörteln styr hormonerna, antingen som i mitt fall producera ett överskott av hormoner vilket innebär att kroppen går på högvarv och blir utbränd. Den vanligaste orsaken till giftstruma/hypertyreos/Graves sjukdom anses vara en autoimmun sjukdom. En autoimmun sjukdom är när immunförsvaret inte fungerar som det ska och börjar attackera kroppens organ som om de inte hörde till kroppen - Diabetes.
Ett år har gått jäkligt fort och jag mår bara bättre och bättre, kommer faktiskt inte ihåg när jag mådde så här bra som jag gör idag.
