Det räcker inte med två händer att summera alla motgångar och svårigheter jag gått igenom i livet. Jag har fallit djupt, jag har fallit djupare och jag har slagit i botten men varje gång har jag klättrat uppåt igen. Du är så stark har jag fått höra många gånger, själv har jag bara sett mig som misslyckad. 

Inom loppet av två veckor föll jag två gånger till och med under botten. Allt tog slut, det fanns inget att se fram emot, allt blev svart och jag kände en stor lust att tacka för mig. 

I två dagar grät jag mer eller mindre hysteriskt. Hur mycket jag än försökte fanns det inget eller ingen som fick mig att le. Jag kände mig besegrad, min kämparglöd hade slocknat, det fanns inget mer. 

Idag har börjat klättra uppåt igen, hittat glöden, viljan, glädjen och tacksamhet till livet.  

Att ha våga släppa taget, låtit känslorna komma, accepterat och vågat stanna kvar i känslan ser jag idag som en styrka. 

Nu ser jag mig som en stark person som har haft och kommer fortsätta ha stunder av svaghet men modet att fullfölja min inre kompass.  Det är att vara stark när jag är svag  😊

Kram Annelie 🌸