Jag lever konstant med värk i magen, några dagar med mindre värk och några dagar med mer värk men det går inte en dag utan att det gör ont. Värken har jag lärt mig att leva med men trodde aldrig att jag skulle glömma hur situationen har sett ut fram tills nu. Jag har ätit en medicin, som hjälpt mig få bort eller dämpat de flesta symptomer utom värken.

 

Gastropares - fördröjd magsäckstömning, innebär att magmusklerna och nerverna arbetar dåligt eller i mitt fall inte alls, vilket gör att magsäcken och tarmarna inte töms som de ska. Nedan har jag staplat upp symptomerna till gastropares.

Som för de flesta andra, har januari och februari varit väldigt ekonomiskt jobbiga för mig . På grund av min sjukdom har jag tyvärr inte möjlighet att arbeta 100% så jag är delvis sjukskriven och då givietvis en mindre inkomst än friska heltidsarbetande. Under denna perioden har jag fått välja bort min medicin och jag slängdes snabbt några år tillbaka. Magsmärtor, uppsvälld buk, illamående, aptitlöshet, diarré, svängande blodsocker och trötthet (mer trött än annars) har fått mig att komma ihåg helvetet innan jag fick medicinen .Idag fick jag en annan påminnelse som jag helt hade förträngt. Det här svåra med att gå ut, att jag alltid måste veta vad en toalett finns för när det är dags är det inte bråttom utan akut! I den stunden kan jag endast fokusera på att hålla mig, att prata med någon eller att tänka på något annat är helt uteslutet, jag måste snabbt komma till en toalett.

 

Jag trodde helt klart att den jobbiga tiden (innan medicinen) inte skulle lämna mitt minne, att det alltid skulle sitta som ett sår som aldrig läker. När jag fick diagnosen Gastropares satte de djupa spår med depression och när det var som mest svårt, suicidtankar . När jag idag tänkte tillbaka och inser att tack vare medicinen klarar jag att gå ut utan att vara orolig över vad närmsta toalett är, att inte ha diarré, aptitlöshet, uppsvälld buk, illamående m.m. Jag är väldigt tacksam att medicinen har tagit mig bort från mycket av det jobbiga.