Jag har haft några välbehövliga dagar i Hemesdal med skidåkning, sol, skratt, afterski och snö. Vi var ett gäng tjejer som åkte upp torsdag 27 mars till söndag 30 mars. Så mycket som jag har skrattat denna helgen var längesedan jag gjorde. På bussresan hemåt satt jag och summerade dagarna i Hemsedal. Det första jag tänkte på var att jag satt med ett leende på läpparna och skrattvärk i magmusklerna :)

 

På ett sätt var det en väldigt lätt resa, mina vänner har sån förståelse för min situationen. Jag sluter upp när morgonbestyren är färdiga,  hem tidigare om jag känner att jag måste, sticker iväg själv när damrummet ropar, stannar "hemma" om jag känner att kroppen inte klarar av nattlivet,  med andra ord, jag gör det jag behöver utan att känna någon stress och utan att tjejerna får dåligt samvete för att jag blir "ensam".

 

Att göra sådana här resor frångår alla mina rutiner vilket också påverkar min mage. Även om jag försöker hålla mig till "bra" mat och äter mina medicin så blir magen i obalans. Nu när jag är hemma igen har jag funderat över om det verkligen är värt det. Ja, jag behöver komma ut på roligheter, annars blir livet rätt tråkigt, behöver glädjen att umgås med andra och upptäcka andra ställen än mitt hem, vägen till jobbet och jobbet :). Att jag sen får det jobbigt när jag kommer hem får jag väl ta.

 

Är så glad över att jag följde med till Hemsedal, härliga minnen som kommer finnas kvar i mitt hjärta en lång tid framöver.