Det här med diabetes, gastropares och giftstruma gör så att jag håller på att tappa greppet. Sedan två veckor har jag tagit Levaxin, ytterligare en medicin till räkningen. Sedan två veckor har jag haft ett socker som åker jojjo upp och ner. En dag kan se ut så här:
Vaknar av högt socker då natten har varit låg. Tar insulin och äter frukost, sockret skjuter ännu mer i höjden. Under förmiddagen sjunker blodsockret men jag kan hålla det på en bra nivå med banan och smörgås. Lunch kommer och jag är ändå ganska nöjd med värdet. Tar insulin, dricker min näringsdryck, frukt och knäckebröd. Sen börjar rena helvetet trots att jag har sänkt min dos. Till lunch sjunker blodsockret och vid stress sjunker de ännu snabbare. Sen går det upp, sen går det ner, sen går det upp för att till natten ligga på ett lite för högt men ändå rätt bra blodsocker. Jag går och lägger mig med ångest över att få lågt socker under natten (de har ju hänt nu i två veckors tid). Blir väckt under natten av min hund som vill markera att jag hade helt rätt när jag gick och lade mig. Tyvärr förstår jag ju inte vad han vill så jag lägger mig på andra sidan och somnar om. Väckarklockan ringer men jag förstår inte att jag ska gå upp. Kroppen krigar för att få ut socker till hjärnan och de andra organen så kroppen kan vakna. 45 minuter innan jag ska vara på jobbet har min reservdepå lyckats skicka ut så mycket energi så jag förstår att det är dags att skynda sig. Nytt adrenalinpåslag, stress stress stress, kollar sockret och de är jätte högt. Nu börjar en ny dag, en likadan dag som igår med denna jävla sjukdom, diabetes!
 
Går hem tidigare från jobbet för att försöka få ner kroppen i varv. Jag somnar halv två och vaknar fem i fem. Kroppen är så sliten, energin är borta och jag längtar hiskeligt mycket till operationen. Så här kan jag verkligen inte leva! Idag ringde jag min diabetessköterska, behöver en CGM eller operation väldigt omgående. Jag har en autoimmun sjukdom förmycket! Kroppen klarar inte av att vänta längre! De tär på psyket att må så här.
 
Aldrig varit med om något sådant här tidigare, aldrig under en så lång period. Jag kan bara koppla det till den nya medicinen, jag har ingen annan förklaring.