Utmattningssyndrom och utmattningsdepression hette tidigare "gick in i väggen" eller "utbränd". Tror alla vet vad det är men vet ni hur det känns och vad som händer i kroppen? 

Jag ska försöka förklara hur det känns att inte förstå, känna fysiskt smärta och vad som händer i kroppen när stressen lagt beslag både psykiskt och fysiskt på dig. 

Stress är en del av vår vardag och funnits  sedan urminnes tider, det är en överlevnadsinstinkt, "fight or flight". Denna typ av stress gör att vi fokuserar och presterar bättre, den är nödvändig för att vi ska kunna göra det lilla extra. 

Om du utsätter dig för stress utan vila och återhämtning tar kroppen och hjärnan skada. När hjärnan tolkar en situation som "hotfull" larmas det sympatiska nervsystemet blixtsnabbt. Sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet som styr andningen, blodtrycket och din puls, det är inget som går att påverka med din egna vilja. 

Kortisol, noradrenalin och adrenalin är stresshormoner som utsöndras från binjuren och skickas vidare ut i blodet. Stresshormoner har som uppgift att höja pulsen och blodtrycket så det finns tillräckligt med energi till muskler och hjärnan för kamp-flyreaktionen. Blodflödet omdirigeras så muskler och hjärnan får mer blod medan matsmältning, huden och andra organ som inte behövs för kampen på liv och död får mindre. 

Efter en stressreaktion behöver kroppen vila och återhämtning för att andra viktiga funktioner ska få utrymme och göra deras respektive viktiga uppgift. Ett långvarigt stresspåslag utan sömn, vila och återhämtning blir skadligt för kroppen. 

I vår moderna tillvaro  kan stressen framkallas av sådant som du inte kan fly ifrån och som påverkar kroppen under en lång tid. Symptomen för utmattning kommer smygande. När du väl inser hur dåligt du mår har stressen redan orsakat en stor skada i kroppen. 

Första gången jag "gick in i väggen" var uttrycket ganska nytt. Jag skickades hem med medicin och ordinerad vila, sen var det bara "påt igen". Andra gången fanns det mer kunskaper om "utbränd" och möjlighet till hjälp på många plan. Efter stresskola, MediYoga och vila kände jag mig inte frisk men med ny kunskap trodde jag att jag kunde hantera stressen och började jobba igen, mot läkarens vilja. Det tog inte lång tid förrän jag var tillbaka med ny sjukskrivning och stark utmattningsdepression med risk för suicid. 

Symptomen har egentligen varit glasklar under en lång tid men i detta hektiska och påkopplade samhälle fanns ingen tid till reflektion.  

Jag har kraschat!  

Sedan sommaren 2016 har jag haft hjärtmuskelinflammation en fruktansvärd värk i hjärttrakten vilket borde ha räckt för att få mig att "tänka till" men fortsatte med svårigheter att andas, högt blodtryck som inte gick ner med medicin, synbortfall, en trötthet både fysiskt och psykiskt som inte gick att vila bort, koncentrationssvårigheter, mitt minne försvann, alltid arg och irriterad, hade svårt att känna smärta och att hantera krav utifrån. "Småsaker" som att telefonen ringde, sms eller messenger fick jag stressppslag av. De var saker som jag inte själv kunde kontrollera och det gjorde mig vansinnig. 

Kroppen värkte och hjärnan kokade av överstimulation. Jag ville bara låsa in mig tills allt blev bra. Jo då, jag såg och kände men tänkte, "de går snart över, bara detta blir färdig, efter denna helgen, när jag kommit in i jobbet". Jag sköt det bara framför mig. 

Nu har jag reflekterat, fått insikt och kommit fram till att jag mer eller mindre har levt under stress sedan mitten av nittiotalet. Stressen har inte minskat utan snarare ökat ju längre jag kommit dagsdatum. 

Ska jag någongång bli fri från stressens grepp är det nu, bättre förutsättningar, mer kunskap, större möjligheter och ett stort stöd. 

För att kunna läka och komma tillbaka till en normal tillvaro måste jag tänka till, reflektera, känna efter och våga göra förändringar, annars är jag snart tillbaka i samma omöjliga race. Troligen behöver mina pusselbitarna filas till en smula för att passa mig bättre 😊

Det känns som jag går igenom olika faser för att komma tillbaka. Jag har grubblat dagarna ut, haft en otrolig trötthet och bara velat sova, en hemsk orkeslöshet där det till och med var jobbigt att vakna, varit känslomässigt ostabil och nu sist har jag inte kunnat sova hur trött jag ens varit. Att somna fram på morgonkvisten klarar kroppen bara ett litet tag sen börjar nya problem och skador 🤯, snälla gode Gud, låt mig snart få sova ordentligt. 

Läkarna säger att det kommer ta tid för mig att komma tillbaka, men sakta, i mitt tempo tar jag mig tillbaka med meditation, MediYoga, grön rehab och min utbildning. 

Denna gång eller aldrig, jag lever redan på lånad tid❣️

Jag säger bara en sak, VAR RÄDD OM DITT LIV, DU HAR BARA ETT.