En söndag i mitten av maj värmer solens strålar och sakta men säker börjar allt vakna till liv. Marken har tinat, träden börjar bli gröna, människor pysslar i sina trädgårdar och med sina båtar. Nu äntligen blir allt så mycket lättare och man känner att det "spritter" lite i kroppen. Det är dags att "ta fram" den blekvita kroppen och låta solens strålar värma upp även mig. 

Just denna söndagen hade vi besök av Jennifer & Sebastian. På altanen var det väldigt varmt så vi packade ner en liten picknick och begav oss ner till havet. På klipporna njöt vi till fullo. Thomas och Sebastian skulle prompt känna på vattnet. De gick i till knäna men de stannade där inte länge så speciellt varmt var det inte 😊. En glass tillhör när solen värmer så jag och Jennifer köpte varsin glass och mådde så gott. 

På måndagen kände jag mig inte bra, det var något som inte stämde. Under eftermiddagen blev jag sämre och sen var det kört. Jag sprang mellan toaletten och sängen och mådde rent av pyton. Fy farao! i 22 år har jag klarat att hålla mig ifrån magsjuka. Det har varit min största skräck att få magsjuka med diabetes. Jag vet hur farligt de kan bli när sockret sjunker och du inte kan få i dig något. Diabetesteamet har uppmanat att man ska bli inlagd och få sjukhusvård vid matförgiftning/magsjuka. Det är ju inget man egentligen vill, de är tillräckligt jobbigt att vara hemma 😐. 
Strax efter att jag insjuknade började Jennifer må dåligt. Mina barn vet hur tufft de kan bli om sockret sjunker så inte nog med att hon skulle ta hand om sig själv, hon behövde även oroa sig för mig. Sebastian hade ett rätt tufft läge med att springa mellan Jennifer och sin svärmor för att försöka stilla Jennifers oro. Min mamma kom tillslut hem för att vaka över mig. När jag ligger i sängen helt utslagen så förstår jag inte varför min mamma är hemma hos mig, de är ju natten, borde inte hon vara hemma och sova tänkte jag. 

För "normala" människor tar det styggt på kroppen med diarré och att kräkas. För mig blir det säkert 3-4 gånger värre för inte ens idag, nästan två veckor senare är jag helt återställd. Min mage "krånglar"  fortfarande, den har helt tappat balansen och kroppen är mycket skör. Inte nog med magsjukan, jag åt ju Chiafrö några dagar innan som verkligen inte gjorde att matförgiftning blev lättare. Då Chiafröna sväller 10 ggr sin egen storlek blev det liksom stopp "bakvägen". De är nog inte så konstigt att kroppen inte kommit i form än. Två negativ påverkan på kroppen är en för mycket. De får nog ta sin tid.

Då Thomas och Sebastian inte blev sjuka kan vi konstatera att det inte var magsjuka vi åkte på. Det va bara jag och Jennifer som åt glass, förutom det åt vi 4 samma maträtter under dagen. Vår analys blir glassen. De kan bara vara Cornetto jordgubb som ställde till det för oss båda samtidigt 🍦