Jag visste att de skulle bli tufft, på många sätt, den dagen Thomas blev utskriven från sjukhuset.


Låter kanske helt banalt för de flesta men idagsläget behöver jag någon som håller i rodret. Jag är själv inte helt frisk för att klara det till 100%. 

Då tiden för Thomas var oviss ville vi inte ens tänka på midsommar, de fick bli vad det blir sa vi. 

Mina älskade döttrar planerade en liten tillställning för oss. Michaela och Nelson kom ner från Stockholm - helt underbart. Om Thomas vara kvar på sjukhuset fick de bli lite firande på sjukhuset annars ville de vara med oss i hemmets lugna vrå. De är kärlek och omtanke ❤️


Thomas hade ju kommit hem så vi skulle få barnen med deras respektive på besök. Även om jag inte gick in för att storstäda så blev det ändå lite planering och handling som behövde göras. 

Vi har haft två helt underbara dagar tillsammans, dagen innan midsommar och midsommarafton, tack mina älskade pärlor och svärsöner 😘. 


När midsommardagens ljus sken in genom dörrspringan borrade jag ner ansiktet i kudden för att somna om. Tröttheten var som 10 kilos tyngd på mina ögonlock. Jag somnade om tills klockan ringde, dags att gå upp för att ta insulin och äta frukost. Som en zombie gick jag fram till kaffemaskinen och tryckte igång den. När jag fick i mig kaffet och frukost var det någon som slog mig i huvudet, jag kunde inte fokusera, ögonen ville inte vara öppna, tröttheten gick inte att trycka bort. Jag gick ut på altanen, drog fram solstolen och sen tog det inte många minuter förrän jag somnade i solen, bort från all oro och alla måsten.

Vaknade av att Thomas väckte mig och frågade hur jag mådde. "Jag är trött och vill sova" sa jag och somnade snabbt om.  När molnen blev fler på himlen och det blev lite kallare flyttade jag mig från solstolen till plattfall i sängen och fortsatte sova. 

Thomas väckte mig igen och ville vara säker på att jag mådde bra. Då hade hjärncellerna fått lite återhämtning så jag kunde känna dåligt samvete, hjälp!!!! min hund 🐾

Nu gick benen som en propeller och en tyngd av panik i min kropp. Vi packade ihop oss och åkte till familjens favoritställe vid havet. 

Tröttheten är fruktansvärd och glädjen är borta. Jag vill lägga mig under täcket och försvinna bort.... bort till en strand med vit sand, blått hav, blå himmel och solen lysandes på mig där jag ligger i en regnbågsfärgad hängmatta med en bok och en parasolldrink i handen.